Hej, hej, nu var det igen läääänge sedan!!!!
Har i månader tänkt att skriva en text angående travtaktiga hästar. Ämnet är svårt, tekniskt tungt men väldigt, väldigt angeläget. Jag anser att just travtaktiga hästar är de som far mest illa bland dem med taktproblem. Ryttare försöker sällan lösa tex rollningar eller grisepass med att dra i båda tyglarna samtidigt som de sätter på spöet, vilket de flesta gör när de försöker lösa travtakt.. Få försöker "dra ihop" fram och sparka bak för att få den passtaktiga hästen att fungera (gör de det är de ju inte kloka)
Gissa om jag ser travtaktiga hästar med fullständig töltångest? Hästar som signalerar att de hellre tar livet av sig än töltas? Hästar som rycker upp huvudet och rullar med ögonen så fort ryttaren ens tänker tölt? Hästar med noll förtroendekapital för ryttaren, grava munproblem, allvarliga problem med ömmande muskler, ryggproblem, hältor och fullständigt förödande form för att inte säga svårt deprimerade, stressade hästar...
Först borde jag försöka definiera travtakt kontra passtakt samt i skrift försöka klargöra ren tölt. Men det skulle bli en ännu mer svårsmält text. Jag förutsätter här att alla vet och förstår fotförflyttningen i tölt.. Annars får det bli en egen text senare.
Den travtaktiga hästens främsta problem är att den kortar sina bakbenssteg, detta är oftast ett resultat av att ryttaren med tyglarna dragit ihop halsen så att den blir för kort, oavsett position av huvud och hals, ryggen spänns och sänks. Hästen faller alltså helt isär på mitten när ryttaren klämmer den mellan hjälperna. De stackars hästarna har ingen möjlighet alls att tölta i den ansträngda kroppspositionen. Den rids ofta väldigt grovt av ryttaren och det med både framåtdrivade och förhållande hjälper SAMTIDIGT. Stackars ,stackars hästar..
ENDA vettiga sättet som jag känner till (vet massa andra men de ligger under facket: saker jag KAN men inte VILL) är att först lära hästen skritta fort, fortare sedan skrölta för att sedan när hästens teknink, styrka och förståelse är på plats, tölta långsamt.
Alla hästar har sitt eget "töltrecept" men grundingredienserna är det samma på alla hästar. Här kommer just ett sådant grundreceptvilket alltså kan vara lika passande på en passtaktig häst.
1: Hästen måste vara trygg med att ha en ryttare på ryggen, får inte vara spänd eller orolig. En häst utan förtroende för ryttaren spänner upp sin hals, spänner och sänker sin rygg. Den tänker mer på att använda sina ben för att fly sin väg så snabbt det går än att bära sig och ryttaren i tölt, det kan jag våg lova. Har man inte det klart för sig har kan man glömma en taktren harmonisk tölt med FJÄDRING över ryggen.
2: Hästen ska var helt styrbar och kontrollerbar på EN tygel samt ha lärt sig ta ansvar för att hålla det tempo eller den riktning man bett dem om tills ryttaren ber om något annat. Ett bra sätt den kan lära sig det är att vi med så små eller stora signaler vi behöver sätter upp hästen i ett visst tempo utan att i början bry oss om gångart. Detta gör man på LÖSA-LÅNGA tyglar. Sedan är det upp till hästen att varken öka eller minska tempot och vår uppgift är att vara HELT passiva, balanserade passagerare så länge hästen sköter sin uppgift rätt samt att hjälpa den ta ett bättre beslut om den gör fel. Själv böjer jag ner farten på EN tygel in på mindre och mindre volt tills benen rör sig i det tempo jag önskar, då går vi fram igen i annan riktning men i det önskade tempot. Om och om igen tills hästen förstår att ta ett bättre beslut. Alltså, förstå EN tygel innan vi börjar kommunicera med bägge.
3: Hästen måste ha framåtdrivande och förhållande hjälper HELT klart för sig och svara på dessa signaler ultralätt. Dessa motsägelsefulla kommandon ska på den unga hästen inte användas samtidigt (inte senare heller men på den mer utbildade, vuxna hästen kan de komma väldigt nära inpå varann).
Jag lär alla hästar stanna på många olika signaler både från marken och i sadeln, försäkrar mig om att jag gjort vad jag kan för att inte hamna i missförstånd som i sin tur leder till att jag kommer i det förhatliga läget att dra i båda tyglarna.. När det kommer till framåtdrivande signaler så är jag mycket noga om att jag utbildat så att hästen går fram för mycket små signaler, det kan ta sin tid med vissa hästar men utan kraft framåt kan man ju lika gärna låta bli att rida..
När jag kan styra och stanna lätt så ser jag till att jag sätter en "jetmotorknapp" på. Dvs jag ska när som helst få hästen att accelerera max på lös tygel en bit och seden ha en "offknapp" så hästen kan utan motstånd komma ner i lugn skritt på lös tygel. På den lite segare hästen kan detta med att få den att gå fram själv för små hjälper ta tid, men tar du dig inte tiden så kommer du att misslyckas. Detta hur man tränar skänkeldöda hästar får bli en annan text.. Hästen måste alltså ha en knapp för PÅSKJUT i bakbenen.
Detta kring vikten av påskjut verkar vara den största missen de flesta gör. Detta TROTS att väldigt många travtaktiga hästar går renare i snabbt tempo men faller isär i det korta. Därmed inte sagt att hästen ska ridas i idiottempo innan den bär sig i lungt avslappnat tempo och spänningsfri form. Rätt många passtaktiga hästar lider också av att inte lärt sig påskjut TROTS att ryttaren rätt ofta märker att hästen går i renare takt i uppförsbacke..
4: Du måste kunna placera hästens "fyra hörn", utblida hästen i olika övningar, särskilt på den äldre hästen kommer man behöva rätta in bogar osv. då den alla gånger är rejält skev efter ha gått fel i många år och försökt smita här å där från ryttarens klämmande hjälper.
5: Du måste utbilda först inner bakben till bärighet via samlande övningar tex öppna, sedan ytter bakben till det samma via tex förvänd sluta NÄR hästen väl kan gå lång och låg frivilligt. Gå långa sträckor i ren helst lite passig, flack tölt mycket långsamt. DÅ först kommer det vara någon mening att ge sig på att samla hästen i kort tempo tölt med mer resning och större aktion.
6: Tänka på att stärka hästens muskulatur genom övriga gångarter och rida i terräng. Hålla hästen glad med varierad ridning, inte alltid nöta och ställa svåra krav i just tölt.
Allt detta behöver du för att hjälpa hästen :-) Alltså den travtaktiga äldre hästen som ridits fel i många år. En yngre häst med stark trav utan töltångest behöver oftast bara tränas i att gå fram, stanna, förbereda för tölt genom snabbare och snabbare skritt på lös tygel, hundratals skrölt-skritt övergångar, påskjut, förstå sidvärts något lite så kommer den slippa bli en travtaktig häst med livslång töltpanik.
HÄPP!
Aveln har ju gått väldigt mycket framåt och många unghästar idag har väldigt lätt för gångarterna, töltar med väldigt lite åthävor. MEN, det betyder inte att hästen är töltsatt eller att ryttaren sedan kan få till takten igen om det strular till sig senare. Alltså bör alla hästar töltsättas även om det inte verkar behövas så de har en stadig grund att falla tillbaka på NÄR det sedan krånglar i högre tempo osv. Att åka tölt på spänning eller skrämma in hästen i tölt från galopp kommer inte ge den grunden och det kommer förr eller senare bli platt fall.
De riktigt svåra hästarna är väldigt få numer och dagens tränare och instruktörer kan ha mycket lite eller ingen erfarenhet om vad som behövs för att hjälpa dessa hästar. De är så klart väldigt skickliga på det hästar som mestadels avlas fram nu, men har kanske aldrig ens träffat en häst som är att betrakta som tregångare eller bara passar. Jag är otroligt glad att jag har tränare som är både gamla, kloka och har en sådan enorm erfarenhet av de riktigt, riktigt svåra taktproblemen som var rätt vanliga för 20-30 år sedan. Eller ja, för att inte åka på stryk, i några fall inte SÅ gamla men kloka å erfarna ;-) Då var hästarna inte heller kanske alltid var så bra exterört som de oftast är nu.
Förutom de här sakerna jag nämnt så är det rätt mycket annat som man behöver tänka på och hjälpa hästen in i ren tölt så som vikta hästen med skor i rätt skede, tänka på att rida tölten i början av passet när hästens rygg fortfarande är uppe, sitta lätt på hästen osv. Men allt det där är en hel bok bara det.
Varken den äldre eller den unga hästen ska "samlas" in i tölt innan takten sitter säkert. HELT säkert ska inga hästar, men SÄRSKILT inte av den travtaktiga typen klämmas mellan hjälperna, kortas i halsen och tvingas i "form" och "samling". Att tro att hästen går bra bara den är i lod eller att fokusera på begreppet "gå på tygeln" kommer oftast bara lära hästen att gå bakom hand och tappa all fjädring..Det ÖDELÄGGER hästens förtroende, mun, rygg och TAKT :-(
