Hej, hej, nu var det igen läääänge sedan!!!!
Har i månader tänkt att skriva en text angående travtaktiga hästar. Ämnet är svårt, tekniskt tungt men väldigt, väldigt angeläget. Jag anser att just travtaktiga hästar är de som far mest illa bland dem med taktproblem. Ryttare försöker sällan lösa tex rollningar eller grisepass med att dra i båda tyglarna samtidigt som de sätter på spöet, vilket de flesta gör när de försöker lösa travtakt.. Få försöker "dra ihop" fram och sparka bak för att få den passtaktiga hästen att fungera (gör de det är de ju inte kloka)
Gissa om jag ser travtaktiga hästar med fullständig töltångest? Hästar som signalerar att de hellre tar livet av sig än töltas? Hästar som rycker upp huvudet och rullar med ögonen så fort ryttaren ens tänker tölt? Hästar med noll förtroendekapital för ryttaren, grava munproblem, allvarliga problem med ömmande muskler, ryggproblem, hältor och fullständigt förödande form för att inte säga svårt deprimerade, stressade hästar...
Först borde jag försöka definiera travtakt kontra passtakt samt i skrift försöka klargöra ren tölt. Men det skulle bli en ännu mer svårsmält text. Jag förutsätter här att alla vet och förstår fotförflyttningen i tölt.. Annars får det bli en egen text senare.
Den travtaktiga hästens främsta problem är att den kortar sina bakbenssteg, detta är oftast ett resultat av att ryttaren med tyglarna dragit ihop halsen så att den blir för kort, oavsett position av huvud och hals, ryggen spänns och sänks. Hästen faller alltså helt isär på mitten när ryttaren klämmer den mellan hjälperna. De stackars hästarna har ingen möjlighet alls att tölta i den ansträngda kroppspositionen. Den rids ofta väldigt grovt av ryttaren och det med både framåtdrivade och förhållande hjälper SAMTIDIGT. Stackars ,stackars hästar..
ENDA vettiga sättet som jag känner till (vet massa andra men de ligger under facket: saker jag KAN men inte VILL) är att först lära hästen skritta fort, fortare sedan skrölta för att sedan när hästens teknink, styrka och förståelse är på plats, tölta långsamt.
Alla hästar har sitt eget "töltrecept" men grundingredienserna är det samma på alla hästar. Här kommer just ett sådant grundreceptvilket alltså kan vara lika passande på en passtaktig häst.
1: Hästen måste vara trygg med att ha en ryttare på ryggen, får inte vara spänd eller orolig. En häst utan förtroende för ryttaren spänner upp sin hals, spänner och sänker sin rygg. Den tänker mer på att använda sina ben för att fly sin väg så snabbt det går än att bära sig och ryttaren i tölt, det kan jag våg lova. Har man inte det klart för sig har kan man glömma en taktren harmonisk tölt med FJÄDRING över ryggen.
2: Hästen ska var helt styrbar och kontrollerbar på EN tygel samt ha lärt sig ta ansvar för att hålla det tempo eller den riktning man bett dem om tills ryttaren ber om något annat. Ett bra sätt den kan lära sig det är att vi med så små eller stora signaler vi behöver sätter upp hästen i ett visst tempo utan att i början bry oss om gångart. Detta gör man på LÖSA-LÅNGA tyglar. Sedan är det upp till hästen att varken öka eller minska tempot och vår uppgift är att vara HELT passiva, balanserade passagerare så länge hästen sköter sin uppgift rätt samt att hjälpa den ta ett bättre beslut om den gör fel. Själv böjer jag ner farten på EN tygel in på mindre och mindre volt tills benen rör sig i det tempo jag önskar, då går vi fram igen i annan riktning men i det önskade tempot. Om och om igen tills hästen förstår att ta ett bättre beslut. Alltså, förstå EN tygel innan vi börjar kommunicera med bägge.
3: Hästen måste ha framåtdrivande och förhållande hjälper HELT klart för sig och svara på dessa signaler ultralätt. Dessa motsägelsefulla kommandon ska på den unga hästen inte användas samtidigt (inte senare heller men på den mer utbildade, vuxna hästen kan de komma väldigt nära inpå varann).
Jag lär alla hästar stanna på många olika signaler både från marken och i sadeln, försäkrar mig om att jag gjort vad jag kan för att inte hamna i missförstånd som i sin tur leder till att jag kommer i det förhatliga läget att dra i båda tyglarna.. När det kommer till framåtdrivande signaler så är jag mycket noga om att jag utbildat så att hästen går fram för mycket små signaler, det kan ta sin tid med vissa hästar men utan kraft framåt kan man ju lika gärna låta bli att rida..
När jag kan styra och stanna lätt så ser jag till att jag sätter en "jetmotorknapp" på. Dvs jag ska när som helst få hästen att accelerera max på lös tygel en bit och seden ha en "offknapp" så hästen kan utan motstånd komma ner i lugn skritt på lös tygel. På den lite segare hästen kan detta med att få den att gå fram själv för små hjälper ta tid, men tar du dig inte tiden så kommer du att misslyckas. Detta hur man tränar skänkeldöda hästar får bli en annan text.. Hästen måste alltså ha en knapp för PÅSKJUT i bakbenen.
Detta kring vikten av påskjut verkar vara den största missen de flesta gör. Detta TROTS att väldigt många travtaktiga hästar går renare i snabbt tempo men faller isär i det korta. Därmed inte sagt att hästen ska ridas i idiottempo innan den bär sig i lungt avslappnat tempo och spänningsfri form. Rätt många passtaktiga hästar lider också av att inte lärt sig påskjut TROTS att ryttaren rätt ofta märker att hästen går i renare takt i uppförsbacke..
4: Du måste kunna placera hästens "fyra hörn", utblida hästen i olika övningar, särskilt på den äldre hästen kommer man behöva rätta in bogar osv. då den alla gånger är rejält skev efter ha gått fel i många år och försökt smita här å där från ryttarens klämmande hjälper.
5: Du måste utbilda först inner bakben till bärighet via samlande övningar tex öppna, sedan ytter bakben till det samma via tex förvänd sluta NÄR hästen väl kan gå lång och låg frivilligt. Gå långa sträckor i ren helst lite passig, flack tölt mycket långsamt. DÅ först kommer det vara någon mening att ge sig på att samla hästen i kort tempo tölt med mer resning och större aktion.
6: Tänka på att stärka hästens muskulatur genom övriga gångarter och rida i terräng. Hålla hästen glad med varierad ridning, inte alltid nöta och ställa svåra krav i just tölt.
Allt detta behöver du för att hjälpa hästen :-) Alltså den travtaktiga äldre hästen som ridits fel i många år. En yngre häst med stark trav utan töltångest behöver oftast bara tränas i att gå fram, stanna, förbereda för tölt genom snabbare och snabbare skritt på lös tygel, hundratals skrölt-skritt övergångar, påskjut, förstå sidvärts något lite så kommer den slippa bli en travtaktig häst med livslång töltpanik.
HÄPP!
Aveln har ju gått väldigt mycket framåt och många unghästar idag har väldigt lätt för gångarterna, töltar med väldigt lite åthävor. MEN, det betyder inte att hästen är töltsatt eller att ryttaren sedan kan få till takten igen om det strular till sig senare. Alltså bör alla hästar töltsättas även om det inte verkar behövas så de har en stadig grund att falla tillbaka på NÄR det sedan krånglar i högre tempo osv. Att åka tölt på spänning eller skrämma in hästen i tölt från galopp kommer inte ge den grunden och det kommer förr eller senare bli platt fall.
De riktigt svåra hästarna är väldigt få numer och dagens tränare och instruktörer kan ha mycket lite eller ingen erfarenhet om vad som behövs för att hjälpa dessa hästar. De är så klart väldigt skickliga på det hästar som mestadels avlas fram nu, men har kanske aldrig ens träffat en häst som är att betrakta som tregångare eller bara passar. Jag är otroligt glad att jag har tränare som är både gamla, kloka och har en sådan enorm erfarenhet av de riktigt, riktigt svåra taktproblemen som var rätt vanliga för 20-30 år sedan. Eller ja, för att inte åka på stryk, i några fall inte SÅ gamla men kloka å erfarna ;-) Då var hästarna inte heller kanske alltid var så bra exterört som de oftast är nu.
Förutom de här sakerna jag nämnt så är det rätt mycket annat som man behöver tänka på och hjälpa hästen in i ren tölt så som vikta hästen med skor i rätt skede, tänka på att rida tölten i början av passet när hästens rygg fortfarande är uppe, sitta lätt på hästen osv. Men allt det där är en hel bok bara det.
Varken den äldre eller den unga hästen ska "samlas" in i tölt innan takten sitter säkert. HELT säkert ska inga hästar, men SÄRSKILT inte av den travtaktiga typen klämmas mellan hjälperna, kortas i halsen och tvingas i "form" och "samling". Att tro att hästen går bra bara den är i lod eller att fokusera på begreppet "gå på tygeln" kommer oftast bara lära hästen att gå bakom hand och tappa all fjädring..Det ÖDELÄGGER hästens förtroende, mun, rygg och TAKT :-(
lördag 15 oktober 2011
måndag 4 april 2011
Grubblerier..
Looong time no tängking..
Min bloggs namn som redan har ett osmidigt namn borde heta AnnapannATyckerGrubblarPratarförmyckeT. För det är det jag gör, har starka åsikter i många frågor,funderar ihjäl mig på småsaker och pratar hål i huvudet på omgivningen om jag får chansen..
I samband med att jag höll en helgkurs skaffade jag mig en ny tankenöt att suga på. Jag ska strax berätta om den men först ska jag berätta om vad som utlöste hjärnaktiviteten.
Jag håller alltså en tredagarskurs där upplägget är att jag rider hästarna dag 1, eleverna rider sedan sina hästar själva två pass om dagen dag 2 och 3. Det handlar alltså om sammanlagt 5 ridpass och för att så enkelt som möjligt återberätta (nå ja, så kortfattat som jag klarar) benämner jag dem med siffror.
En av eleverna äger 4 st hästar: En gammal valack: K, en valack i 10 års åldern: M och två ungston: Y och E. Själv skulle hon rida valack M och ungsto Y 4 pass var, den äldre valacken skulle hon låna ut till annan elev och jag skulle rida sto F första och sista passet. Jag känner samtliga hästar väl och tre av dem väldigt väl. De bor på platsen för kursen så de är på hemmaplan.
Jag rider alltså alla hästar som var med på hela kursen pass 1 dag 1. Inget konstigt hände, allt går finfint, jag skärper lite hjälper och hjälper dem över en eller annan tröskel, är mycket nöjd med alla hästarna.
Dag 2 pass 1 kommer eleven med de nämnda hästarna med sin valack M in på banan. Hästen är extremt smart och väldigt stark mentalt. Inte rädd för fan själv och ganska..ja fräck för att uttrycka sig milt. Hård i skallen helt enkelt. Han är svårmotiverad och lurar skjortan av de flesta, men om man genomskådar honom och lyckas ta sig igenom så är han en kanonhäst. Han är så yber intelligent, har egentligen väldigt lätt för sig i alla gångarter och har hög arbetskapacitet.
Jag ber eleven att lite smått börja jobba med det som jag gjorde dagen innan.
Det tycker INTE M är en bra idé, han tycker att det är för oförskämda krav från ryttaren och han börjar protestera. Jag uppmuntrar ryttaren att lugnt stå fast vid kraven eftersom de på intet sätt är orimliga eller egentligen särskilt jobbiga. Då börjar hästen att spana efter saker att bli rädd för. VERKLIGEN leta.. Han annonserar ett förestående psykbryt säkert 5 minuter innan det kommer.
Trots att han inget finner så bygger han upp mer och mer stressbeteende och i brist på annat uppfinner en "låtsastiger" bakom staketet på ena kortsidan i första hörnet. Han skyggar och slänger sig blixtsnabbt till sidan och ger ryttaren en rejäl utmaning. Jag känner ju hästen, VET att han försöker skrämma ryttaren till lydnad, att han absolut inte är rädd av sig och jag känner ryttaren, vet att hon har kapacitet att sitta kvar. Så jag instruerar henne att låta detta kosta rejält för M i arbete. Jag känner att ryttaren är frustrerad och att hon hellre vill strunta i att jobba på den kortsidan, att hon tycker jobbet att snurra och flytta bakdel är tjatigt och kanske lite, lite läskigt. Till en början gör hon jobbet, men efterhand när hästen börjar hota henne mer och mer för mindre å mindre uppgifter börjar hon slarva lite.. Snurrar färre varv och med mindre kraft, inte synligt för vem som helst men jag vet, hon vet det å framför allt - hästen vet det..
En annan häst än denna hade det helt säkert varit tillräckligt med straffarbete för men..ja, den här är stenhård. Jag får vara tuff mot ryttaren och pusha henne att i stället öka dosen jobb lagom mycket om vi ska kunna komma någon vart. Det gör hon efter att också hon märker att det faktiskt är så att M försöker uppfostra henne i att lägga av med att ställa krav. Han ger sig och vi kan jobba vidare ett lite tag innan vi ger honom paus och byter varv. Då upprepar proceduren sig på den andra kortsidan.. SUCK!!!! Vi löser problemet på samma sätt, han får jobb om han beter sig som en idiot och det går i alla fall snabbare denna gång. Det hela slutar väl och ekipaget ser mycket fint ut innan vi lägger av.
Så ska samma ryttare byta häst och hon kommer direkt in på banan med ungsto Y. Y är en ovanligt stabil och snäll unghäst. Tills nu.. Nu ser hon låtsastigrar PÅ exakt samma ställen som M?? Men hon lugnar sig efter ca 2 minuter bara av att hon får gå förbi kortsidorna utan att tigern äter upp henne. Men jag tänker att detta är väldigt okaraktäristiskt för detta sto.
Det är några hästar i mellan och sist in kommer den gamla valacken K med "låneryttare". Han är en speciell herre, Islandsfödd med många nojjor och massa flykt. Att han skyggar för lite olika saker och hoppar för tex ljudet av att spöet kommer åt ryttaren sko osv. är inget någon ens tänker på. Men nu nojjar han bara på kortsidorna. Spänner sig och sneglar. VA FAN!!!
Vid det laget är jag rejält less på dessa kortsidor. Det är inte så att ridpassen förstörs för hästarna Y eller K eller att vi inte kan komma vidare, absolut inte , men det är konstigt och irriterande. Jag tycker dessutom det hela är väldigt ologiskt att hästarna som bor på gården ska skygga på sin egen hemmbana men inte hästarna som rest dit. Den ena är dessutom där för första gången och inte särskilt berest.
På eftermiddagen, alltså pass 3 upprepas samma saker snarlikt men alla hästarnas beteende har krympt betydligt. För hästarna Y och K är det väldigt överkomligt men vi får lägga ca 7-8 minuter på det med häst M.
Först ut sista dagen, pass 4 rider "låneryttaren" häst K utan minsta problem och M och Y rids med ännu mindre reaktioner, nästan utsläckta men de är där, fortfarande på exakt samma platser på banan. Vi kan höja ribban för både hästar och ryttare. Det går väldigt, väldigt bra med alla och hästarna ryttarna, och jag är nöjda.
På eftermiddagen pass 5 rids K igen helt utan de där tendenserna. Jag sitter upp en snabbis på ett par av andra hästarna som är med utan reaktioner från dem på platserna.Men när vi så kommer till häst M så tänker jag att vi ska backa lite, varva ner och bara köra grundgrejer så vi inte hamnar i svårigheter sista passet. Men M tänker inte alls så, han reagerar med: "nya" övningar = nya protester. I själva verket är det inga nya övningar utan saker både han och matte kan utan och innan, bara lugna ickejobbiga, lösgörande saker på lång tygel.. Han sätter upp boxhandskarna och ryttaren och jag en enad front i jobb för honom. Upprörda känslor och smärre styrkeprov mentalt utspelar sig men det tar inte lika lång tid att lösa som det gjorde pass 2.
Ryttaren ber mig sedan rida båda stona eftersom hon är helt slut.
Som ett brev på posten stressar Y på dessa j-la kortsidor. Trots att det är jag som rider henne är hon lättespänd på dessa sidor, vilket låter förmätet men det finns inte i min hjärna att hon ska skygga för något, jag känner ju henne och framför allt hon mig..
När jag sedan rider sista stoet som jag verkligen känner bra tvärnitar och står och skakar på kortsidorna på EXAKT samma ställe som M så fattar jag ingenting! Jag löser problemet helt men är inte nöjd alls.
Det börjar verkligen snurra massa tankar i min skalle. Vad är det frågan om???!!
Ryttaren säger att hästarna väl snackat ihop sig. Det tror jag INTE, men VARFÖR skyggar alla hennes hästar på samma ställen? Att M larvar sig för att skrämmas är inget nytt, hans beteende är helt logiskt och jag vet att matte är för svag i sitt ledarskap gentemot honom. Att han har för vana att undervisa henne istället för tvärt om. Men varför stona som ännu inte kommit på att skrämmas och som alltid varit mycket stabila hittills börjar larva sig, DET är mycket konstigt.
Min första tanke är ju att det har med ryttaren att göra, att hon "lärt" hästarna att spänna sig för kortsidorna efter att M gett henne anledning att oroa sig. Men det stämmer inte, då skulle de alltid skygga där och jag kunde ju rida alla pass 1 utan problem. Och om det hängde på hennes oro skulle ju hästarna bara göra det med henne. Och om det var jag som också på något sätt hakat upp mig efter helgen på dessa platser skulle ju jag inte kunnat rida de andra elevernas hästar på hela banan problemfritt..
Mycket, mycket konstigt och värt att försöka analysera. Jag går runt banan en gång efter att vi är klara, kollar noga om jag kan se något konstigt men det finns verkligen inget som skulle kunna förklara detta. Staket, lite snö som ännu inte smält längs sidorna, grus och hästskit...
Jag kommer på massa andra skrönor jag hört om liknande historier. OCH jag börjar tänka på en annan rätt konstig grej som jag varit med om för flera andra år sedan men som jag inte tänkt på på ett tag.
Jag höll lektioner ute i ett stall. Ryttare nr 1 med sin valack red alltid första lektionen eftersom hon jobbade eftermiddag, ryttare två med en annan valack red sist eftersom hon jobbade fram till 18. De båda ryttarna stod i samma stall, ett stall med många inackorderingar, hästarna gick i samma hage men de båda ryttarna umgicks inte ofta av naturliga skäl. Faktiskt hade de väldigt lite kontakt.
När ryttare ett kom berättade hon att hon värmt sin häst, en väldigt stabli kille på en slinga som han kände till väl. Hon hade travat på lösa tyglat när hästen plötsligt slängt sig åt sidan efter som ett kattskrälle hade flugit upp plötsligt från ett dike, hon hade trillat av och hästen hade varit skärrad en stund. Inget mer med det, hon red sitt pass och släppte ut hästen i hagen.
Sedan kommer ryttare två flera lektioner senare och berättar att hennes jättesnälla, stabila häst slängt sig helt oförklarligt så hon nästan åkt av när hon värmt upp. Han hade varit som förbytt och väldigt rädd. Hon hade verkligen kollat men inte hittat något som förklarade beteendet.
Jag tyckte det var lite lustigt och frågade om det var på det ställe förra ryttaren åkt av. Då visade det sig att hon ju inget visste om den första ryttarens incident men när jag började fråga närmare så visade det sig att det var på exakt samma ställe! Men där FANNS ingen katt.
Konstigt..mycket..konstigt. Efteråt hade folk massa teorier om hur detta kunnat ske men de ena var mindre troliga än de andra typ, häst ett hade "skvallrat" för häst två, telepati osv. jag släppte det med att tänka att det varit ett sammanträffande.
Nu efter helgen börjar jag tänka igen.. Skit.. Hästskit.. Kan hästar som känner varann och är i samma flock förmedla fara genom detta?? Hästar bajsar ju ofta när de är nervösa.. Och hingstar markerar ju med att skita högar.. Hästar luktar på andra hästars skit.. Vad får de ut av det? Vad kan de få reda på mer än tex kön och brunst??
Jag ringde en vän som läst häst på ett mer vetenskapligt sätt än vad jag gjort och frågade vad hästar signalerar med skit. Inget svarade hon först, men ändrade sig till just kön och brunst. Hon slog i faktaböcker men fann inget mer än att adrenalin INTE gick ut den vägen enligt litteraturen.. När jag berättade varför jag undrade så blev hon också nyfiken. Hon i sin tur ringde en bekant som läst etnologi men inriktning häst i fem år. Inte heller hon hittade något svar på om hästar kan bli skrämda av andra hästars skit. Men hon blev väldigt ivrig och började mejla runt till experter runt om i världen.
Hon har väl ännu inte fått svar och det är inte konstigt eftersom så få studier gjorts på just häst. Fåglar och fiskar det har de studerat massor däremot men det hjälper ju föga. Min kompis som jag ringde föreslog att etnologen skulle doktorera på ämnet om det inte var så att någon annan gjort det. Det hoppas jag verkligen, för det här kommer ligga och gnaga tills jag får veta säkert, vetenskapligt hur det ligger till.
Nu när jag tänker efter, hur många gånger har jag inte muttrat till en häst som jag håller på med: Sluta fåna dig, det där är ju bara hästskit och DET har du sett förut! Tänk om hästarna några av dessa gånger faktiskt blivit rädd på riktigt pga att högen stinker fara...
Ja, ska man träna hästar så gäller det att VERKLIGEN på riktigt förstå dem och att göra sig omaket att tänka efter när problem uppstår.
Men åter till eleven med de fyra hästarna. Om det är så att tre av dem reagerar på ledarens "skitsignaler" om förestående fara så kommer samtliga problem lösa sig om hon bara får pli på hästen M. Det skulle utlösa en kedjereaktion och hästarna skulle bli trygga igen med att hon bara tränade bort hans fräckräddhet..
Ja..vad tror ni om denna historia? Några andra förslag på orsak till någon av händelserna? Det finns säker mer saker som jag borde tagit med här och situationer jag missförstått. Men vi börjar så här så får vi se om någon etolog eller någon horsemanshipsnubbe kommer med något annat förslag på hur man kan tänka kring detta.
Tack å hej! Vi kanske hörs :-)
Min bloggs namn som redan har ett osmidigt namn borde heta AnnapannATyckerGrubblarPratarförmyckeT. För det är det jag gör, har starka åsikter i många frågor,funderar ihjäl mig på småsaker och pratar hål i huvudet på omgivningen om jag får chansen..
I samband med att jag höll en helgkurs skaffade jag mig en ny tankenöt att suga på. Jag ska strax berätta om den men först ska jag berätta om vad som utlöste hjärnaktiviteten.
Jag håller alltså en tredagarskurs där upplägget är att jag rider hästarna dag 1, eleverna rider sedan sina hästar själva två pass om dagen dag 2 och 3. Det handlar alltså om sammanlagt 5 ridpass och för att så enkelt som möjligt återberätta (nå ja, så kortfattat som jag klarar) benämner jag dem med siffror.
En av eleverna äger 4 st hästar: En gammal valack: K, en valack i 10 års åldern: M och två ungston: Y och E. Själv skulle hon rida valack M och ungsto Y 4 pass var, den äldre valacken skulle hon låna ut till annan elev och jag skulle rida sto F första och sista passet. Jag känner samtliga hästar väl och tre av dem väldigt väl. De bor på platsen för kursen så de är på hemmaplan.
Jag rider alltså alla hästar som var med på hela kursen pass 1 dag 1. Inget konstigt hände, allt går finfint, jag skärper lite hjälper och hjälper dem över en eller annan tröskel, är mycket nöjd med alla hästarna.
Dag 2 pass 1 kommer eleven med de nämnda hästarna med sin valack M in på banan. Hästen är extremt smart och väldigt stark mentalt. Inte rädd för fan själv och ganska..ja fräck för att uttrycka sig milt. Hård i skallen helt enkelt. Han är svårmotiverad och lurar skjortan av de flesta, men om man genomskådar honom och lyckas ta sig igenom så är han en kanonhäst. Han är så yber intelligent, har egentligen väldigt lätt för sig i alla gångarter och har hög arbetskapacitet.
Jag ber eleven att lite smått börja jobba med det som jag gjorde dagen innan.
Det tycker INTE M är en bra idé, han tycker att det är för oförskämda krav från ryttaren och han börjar protestera. Jag uppmuntrar ryttaren att lugnt stå fast vid kraven eftersom de på intet sätt är orimliga eller egentligen särskilt jobbiga. Då börjar hästen att spana efter saker att bli rädd för. VERKLIGEN leta.. Han annonserar ett förestående psykbryt säkert 5 minuter innan det kommer.
Trots att han inget finner så bygger han upp mer och mer stressbeteende och i brist på annat uppfinner en "låtsastiger" bakom staketet på ena kortsidan i första hörnet. Han skyggar och slänger sig blixtsnabbt till sidan och ger ryttaren en rejäl utmaning. Jag känner ju hästen, VET att han försöker skrämma ryttaren till lydnad, att han absolut inte är rädd av sig och jag känner ryttaren, vet att hon har kapacitet att sitta kvar. Så jag instruerar henne att låta detta kosta rejält för M i arbete. Jag känner att ryttaren är frustrerad och att hon hellre vill strunta i att jobba på den kortsidan, att hon tycker jobbet att snurra och flytta bakdel är tjatigt och kanske lite, lite läskigt. Till en början gör hon jobbet, men efterhand när hästen börjar hota henne mer och mer för mindre å mindre uppgifter börjar hon slarva lite.. Snurrar färre varv och med mindre kraft, inte synligt för vem som helst men jag vet, hon vet det å framför allt - hästen vet det..
En annan häst än denna hade det helt säkert varit tillräckligt med straffarbete för men..ja, den här är stenhård. Jag får vara tuff mot ryttaren och pusha henne att i stället öka dosen jobb lagom mycket om vi ska kunna komma någon vart. Det gör hon efter att också hon märker att det faktiskt är så att M försöker uppfostra henne i att lägga av med att ställa krav. Han ger sig och vi kan jobba vidare ett lite tag innan vi ger honom paus och byter varv. Då upprepar proceduren sig på den andra kortsidan.. SUCK!!!! Vi löser problemet på samma sätt, han får jobb om han beter sig som en idiot och det går i alla fall snabbare denna gång. Det hela slutar väl och ekipaget ser mycket fint ut innan vi lägger av.
Så ska samma ryttare byta häst och hon kommer direkt in på banan med ungsto Y. Y är en ovanligt stabil och snäll unghäst. Tills nu.. Nu ser hon låtsastigrar PÅ exakt samma ställen som M?? Men hon lugnar sig efter ca 2 minuter bara av att hon får gå förbi kortsidorna utan att tigern äter upp henne. Men jag tänker att detta är väldigt okaraktäristiskt för detta sto.
Det är några hästar i mellan och sist in kommer den gamla valacken K med "låneryttare". Han är en speciell herre, Islandsfödd med många nojjor och massa flykt. Att han skyggar för lite olika saker och hoppar för tex ljudet av att spöet kommer åt ryttaren sko osv. är inget någon ens tänker på. Men nu nojjar han bara på kortsidorna. Spänner sig och sneglar. VA FAN!!!
Vid det laget är jag rejält less på dessa kortsidor. Det är inte så att ridpassen förstörs för hästarna Y eller K eller att vi inte kan komma vidare, absolut inte , men det är konstigt och irriterande. Jag tycker dessutom det hela är väldigt ologiskt att hästarna som bor på gården ska skygga på sin egen hemmbana men inte hästarna som rest dit. Den ena är dessutom där för första gången och inte särskilt berest.
På eftermiddagen, alltså pass 3 upprepas samma saker snarlikt men alla hästarnas beteende har krympt betydligt. För hästarna Y och K är det väldigt överkomligt men vi får lägga ca 7-8 minuter på det med häst M.
Först ut sista dagen, pass 4 rider "låneryttaren" häst K utan minsta problem och M och Y rids med ännu mindre reaktioner, nästan utsläckta men de är där, fortfarande på exakt samma platser på banan. Vi kan höja ribban för både hästar och ryttare. Det går väldigt, väldigt bra med alla och hästarna ryttarna, och jag är nöjda.
På eftermiddagen pass 5 rids K igen helt utan de där tendenserna. Jag sitter upp en snabbis på ett par av andra hästarna som är med utan reaktioner från dem på platserna.Men när vi så kommer till häst M så tänker jag att vi ska backa lite, varva ner och bara köra grundgrejer så vi inte hamnar i svårigheter sista passet. Men M tänker inte alls så, han reagerar med: "nya" övningar = nya protester. I själva verket är det inga nya övningar utan saker både han och matte kan utan och innan, bara lugna ickejobbiga, lösgörande saker på lång tygel.. Han sätter upp boxhandskarna och ryttaren och jag en enad front i jobb för honom. Upprörda känslor och smärre styrkeprov mentalt utspelar sig men det tar inte lika lång tid att lösa som det gjorde pass 2.
Ryttaren ber mig sedan rida båda stona eftersom hon är helt slut.
Som ett brev på posten stressar Y på dessa j-la kortsidor. Trots att det är jag som rider henne är hon lättespänd på dessa sidor, vilket låter förmätet men det finns inte i min hjärna att hon ska skygga för något, jag känner ju henne och framför allt hon mig..
När jag sedan rider sista stoet som jag verkligen känner bra tvärnitar och står och skakar på kortsidorna på EXAKT samma ställe som M så fattar jag ingenting! Jag löser problemet helt men är inte nöjd alls.
Det börjar verkligen snurra massa tankar i min skalle. Vad är det frågan om???!!
Ryttaren säger att hästarna väl snackat ihop sig. Det tror jag INTE, men VARFÖR skyggar alla hennes hästar på samma ställen? Att M larvar sig för att skrämmas är inget nytt, hans beteende är helt logiskt och jag vet att matte är för svag i sitt ledarskap gentemot honom. Att han har för vana att undervisa henne istället för tvärt om. Men varför stona som ännu inte kommit på att skrämmas och som alltid varit mycket stabila hittills börjar larva sig, DET är mycket konstigt.
Min första tanke är ju att det har med ryttaren att göra, att hon "lärt" hästarna att spänna sig för kortsidorna efter att M gett henne anledning att oroa sig. Men det stämmer inte, då skulle de alltid skygga där och jag kunde ju rida alla pass 1 utan problem. Och om det hängde på hennes oro skulle ju hästarna bara göra det med henne. Och om det var jag som också på något sätt hakat upp mig efter helgen på dessa platser skulle ju jag inte kunnat rida de andra elevernas hästar på hela banan problemfritt..
Mycket, mycket konstigt och värt att försöka analysera. Jag går runt banan en gång efter att vi är klara, kollar noga om jag kan se något konstigt men det finns verkligen inget som skulle kunna förklara detta. Staket, lite snö som ännu inte smält längs sidorna, grus och hästskit...
Jag kommer på massa andra skrönor jag hört om liknande historier. OCH jag börjar tänka på en annan rätt konstig grej som jag varit med om för flera andra år sedan men som jag inte tänkt på på ett tag.
Jag höll lektioner ute i ett stall. Ryttare nr 1 med sin valack red alltid första lektionen eftersom hon jobbade eftermiddag, ryttare två med en annan valack red sist eftersom hon jobbade fram till 18. De båda ryttarna stod i samma stall, ett stall med många inackorderingar, hästarna gick i samma hage men de båda ryttarna umgicks inte ofta av naturliga skäl. Faktiskt hade de väldigt lite kontakt.
När ryttare ett kom berättade hon att hon värmt sin häst, en väldigt stabli kille på en slinga som han kände till väl. Hon hade travat på lösa tyglat när hästen plötsligt slängt sig åt sidan efter som ett kattskrälle hade flugit upp plötsligt från ett dike, hon hade trillat av och hästen hade varit skärrad en stund. Inget mer med det, hon red sitt pass och släppte ut hästen i hagen.
Sedan kommer ryttare två flera lektioner senare och berättar att hennes jättesnälla, stabila häst slängt sig helt oförklarligt så hon nästan åkt av när hon värmt upp. Han hade varit som förbytt och väldigt rädd. Hon hade verkligen kollat men inte hittat något som förklarade beteendet.
Jag tyckte det var lite lustigt och frågade om det var på det ställe förra ryttaren åkt av. Då visade det sig att hon ju inget visste om den första ryttarens incident men när jag började fråga närmare så visade det sig att det var på exakt samma ställe! Men där FANNS ingen katt.
Konstigt..mycket..konstigt. Efteråt hade folk massa teorier om hur detta kunnat ske men de ena var mindre troliga än de andra typ, häst ett hade "skvallrat" för häst två, telepati osv. jag släppte det med att tänka att det varit ett sammanträffande.
Nu efter helgen börjar jag tänka igen.. Skit.. Hästskit.. Kan hästar som känner varann och är i samma flock förmedla fara genom detta?? Hästar bajsar ju ofta när de är nervösa.. Och hingstar markerar ju med att skita högar.. Hästar luktar på andra hästars skit.. Vad får de ut av det? Vad kan de få reda på mer än tex kön och brunst??
Jag ringde en vän som läst häst på ett mer vetenskapligt sätt än vad jag gjort och frågade vad hästar signalerar med skit. Inget svarade hon först, men ändrade sig till just kön och brunst. Hon slog i faktaböcker men fann inget mer än att adrenalin INTE gick ut den vägen enligt litteraturen.. När jag berättade varför jag undrade så blev hon också nyfiken. Hon i sin tur ringde en bekant som läst etnologi men inriktning häst i fem år. Inte heller hon hittade något svar på om hästar kan bli skrämda av andra hästars skit. Men hon blev väldigt ivrig och började mejla runt till experter runt om i världen.
Hon har väl ännu inte fått svar och det är inte konstigt eftersom så få studier gjorts på just häst. Fåglar och fiskar det har de studerat massor däremot men det hjälper ju föga. Min kompis som jag ringde föreslog att etnologen skulle doktorera på ämnet om det inte var så att någon annan gjort det. Det hoppas jag verkligen, för det här kommer ligga och gnaga tills jag får veta säkert, vetenskapligt hur det ligger till.
Nu när jag tänker efter, hur många gånger har jag inte muttrat till en häst som jag håller på med: Sluta fåna dig, det där är ju bara hästskit och DET har du sett förut! Tänk om hästarna några av dessa gånger faktiskt blivit rädd på riktigt pga att högen stinker fara...
Ja, ska man träna hästar så gäller det att VERKLIGEN på riktigt förstå dem och att göra sig omaket att tänka efter när problem uppstår.
Men åter till eleven med de fyra hästarna. Om det är så att tre av dem reagerar på ledarens "skitsignaler" om förestående fara så kommer samtliga problem lösa sig om hon bara får pli på hästen M. Det skulle utlösa en kedjereaktion och hästarna skulle bli trygga igen med att hon bara tränade bort hans fräckräddhet..
Ja..vad tror ni om denna historia? Några andra förslag på orsak till någon av händelserna? Det finns säker mer saker som jag borde tagit med här och situationer jag missförstått. Men vi börjar så här så får vi se om någon etolog eller någon horsemanshipsnubbe kommer med något annat förslag på hur man kan tänka kring detta.
Tack å hej! Vi kanske hörs :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)