Igår kväll vid 20 tiden knackade det på dörren, där stod en kvinna i sextio års åldern som är vagt bekant. Hon frågad om hon kunde få komma in och dryfta ett hästproblem.. Ja, men visst, lite udda att knacka på en lördagskväll istället för att ringa men hon hade väl inte telefonnumret..? Och problemet var kanske av akut karaktär..
Det visade det sig inte direkt vara men för henne hade väl saken mognat så pass att hon kände ett akut behov att bekänna sitt problem som just ett major problem. Det här med att erkänna att man har stora problem eller ens små sådana med sin häst är oväntat jobbigt för folk. Varför folk väntar in i det längsta att söka hjälp är för mig en gåta. Problemen försvinner inte av sig själva och de blir oftast större med tiden, ibland till storleken "hopplöst".
Hur som helst, den här damen är en islandshästentusiast sedan 30 år, har en liten gård där hon fött upp ett antal fina avkommor efter sitt förstaklassto. Hon har haft ett antal hästar under åren och brukar också ha ett par inackorderingar. Alltså en ganska seriös hobbyryttare. Dock har hon ju mest ridit på sin gamla avelsmärr och några få av sina egna uppfödningar. Jag uppfattar henne som en skogsmulleryttare med fina men supersäkra och snälla hästar. Hennes problem som hon ville dryfta nu denna lördagkväll var en nyinköpt treåring.
Hon hade inte kvar några inackorderingar och köpt treåringen som sällskap åt sin fina gamla märr och som framtida efterträdare till denna. Hon hade köpt det nya stoet av en känd tränare som också ridit in henne. Damen uttryckte själv skepsis till att stoet var lite väl tidigt inridet, men hon sa att det väl var nya tider nu. Hon hade efter köpet låtit stoet stå kvar ett par månader till för vidare träning innan hon åkt ner för att se stoet ridas samt hämta hem henne.
När de såg tränaren/försäljaren sitta upp hade stoet sett ganska spänt ut men efter ett par minuter hade hästen slappnat av och skött sig som man kan vänta sig av en häst som är riden 4-5 månader. Tränaren hade bestämt rekommenderat damen att rida stoet en eller ett par månader till innan avställning. Damen själv hade undrat om det inte var bättre om stoet fick anpassa sig i nya miljön samt vila direkt när hon kommit hem eftersom hon var väl ung. Tränaren hade då sagt att det inte var en bra idé att de kunde medföra att stoet blev morskt att det var lika bra att köra på ett tag till. De lastade och åkte hem.
Damen var klok nog att själv inse att hon själv kanske inte, trots tränarens försäkran om hästens goda lynne, skulle sätta sig på en nyinriden treåring som just bytt miljö. Uppgiften föll på en god vän, en kvinna i fyrtioårs åldern med god hästkunskap, som äger många egna fina hästar som hon tävlar med gott resultat.
De hade så tagit in stoet in i paddocken, damen höll i stoet när väninnan skulle sitta upp. Stoet tramsade lite men de tänkte inte så mycket om det.Väninnan satte upp å iväg som en oljad blixt for unghästen som en furie med väninnan beklagligt nog kvar på ryggen. Hästen hade skenat och bockat i vild panik. Efter några varv så hade ryttaren farit av väldigt illa. Hästen fortsatte dock sin bärsärk i paddocken. Det hade tagit damen tio minuter att fånga in den panikslagna treåringen efter det att hon ringt ambulansen. En helikopter hade fått komma då ryttaren ådragit sig bla blödning i frontal loben. För den känslige läsaren skull låter jag bli att beskriva skadorna närmare än så och berättar att ryttaren idag mår bra och är utom fara även om hon inte är i ridbart skick på länge..
Nu undrade damen vad jag tycket om det hela? Hade jag stött på sådant här kanske med de unga nyimporterad hästarna? ( Vilket jag inte har, men med några av de svenskfödda för snabbt uppdrivna/pressade) Var det här normalt? Själv tyckte hon inte det då hon ju själv fött upp ett antal hästar och ingen hade betett sig på det viset ens efter bara 2 månaders ridning. Trodde jag att hästen verkligen fått den dos träning säljaren påstått att den fått? Hur kunde det bli så här? Vad gick snett? Vad gjorde vi för fel? Har hästen ont?
Men vad vet jag sa hon, jag är ju inte så kunnig.. Men vad tror du, kan man lösa det här på något vis? Hon undrade vad jag skulle gjort med hästen nu om det varit min häst. Sedan rodnade hon och viskade fram: Å det värsta är att nu är vi ju ganska rädda för stoet.. Är du aldrig rädd, frågade hon?
TACKA FAN FÖR ATT DE ÄR RÄDDA FÖR HÄSTEN!!! Det skulle jag också blivit om jag fått åka ambulanshelikopter med skallfraktur eller om jag behövt se på när min väninna nästan slår ihjäl sig på en blindgalen unghäst.. Även om jag inte klandrar hästen alls i det här fallet, eller knappast i några andra fall överhuvud taget. Aktar man sig inte lite efter en sådan grej är man inte orädd, man är dum i huvudet..
Vad svarar man på de här frågorna? Normalt sett hade jag direkt anmält mig som nästa kamikazipilot samt hållt ett lååångt föredrag om hur jag skulle träna detta sto på bästa sätt. Skulle med iver gett mig i kast med att "rädda" både dam och sto. Men nu höll jag faktiskt i mig för sensmoralens skull. Finns massor av råd att ge men här gav jag bara ETT: Ring säljaren av hästen och säg att ni är inte rätt köpare till den här hästen. Att säljaren bör ta tillbaka hästen för allas bästa, inte minst för hästens. Jag informerade henne också nogsamt om hennes starka juridiska skydd som privatperson som handlat hos hästföretag..Hehe..
Uppenbarligen är den här hästen i dagsläget inte en tanthäst lämplig för skogspromenader! Å den KANSKE behöver lite mer tid och utbildning innan den ska ridas alls av amatörer. Så av principskäl så erbjöd jag faktiskt inte henne minsta hjälp med problemet. Jag tycker dessutom att säljaren kan få lära sig vad jobbigt det kan bli när man mest tänker på pengar.
Så till min åsikt angående unghästar: Det är VÄLDIGT få hobbyryttare som lämpar sig som unghästryttare. Jag anser att det är fruktansvärt oansvarigt av ett hästproffs att sälja en unghäst fel. Åren mellan 3 och 7 är de viktigaste i en hästs liv. 3-5 åringar ska inte ridas av folk som inte vet vad de gör, visst finns undantag men i stort är det min bestämda åsikt! VARFÖR, ska folk envisas med att köpa unga hästar och rida dem själva? Har de ingen självinsikt alls?
