Jag kan ärligt säga att jag numer har extremt lite nytta av att kunna surprise rida hästar. Jag är otroligt osugen på denna träningsmetod då den bara i bästa fall tillfälligt gör någon nytta och i värsta fall förstör hästens förtroende för tränaren. Allra värst är metoden när den ger tränaren tillgång till att "övertrassera kontot". Därmed inte sagt att det aldrig är befogat eller att all surprise ridning är av ondo i alla avseenden.
Hobbyryttaren kan se denna typ av ridning tex när dennes instruktör rider hästen och är på show off humör eller vid saluhästvisningar. En smart försäljare gör dock inte detta inför kunden så vida avsikten inte är att lura kunden att köpa hästen av medlidande av den stackars påhoppade pållen. Själv tappar jag lusten direkt om någon visar mig en saluhäst på det viset. Det avslöjar bara att hästen egentligen är lat för hjälperna eller bristfälligt utbildad och att tränaren försöker göra en quickfix för att dölja detta fuskbygge.
Som ni säkert vet går den här metoden ut på att överraska hästen med ett antal iofs väl utvalda tekniker som hästen sedan inte hinner eller kan skydda sig mot. Viktigaste ingrediensen är dock ryttarens energi, dvs att ryttaren förmedlar mångdubbelt mer IHAAA än totton är van att ridas med.
En duktig tränare kan sätta en önskad stämning i hästen redan när den hämtar in hästen från hagen, helt enkelt med sin kropp och sitt sinne utstråla energi eller lugn och trygghet så detta smittar av sig på hästen.
Allt det här blev jag häromdagen påmind om av mina kära, tålmodiga lärare - hästarna, flera gånger (de vet att jag kan vara lite blond ibland) samma dag.
Jag hade fått hem ett nytt fyrgångsto. Ägaren önskade att jag letade fram lite gnista i hästen samt att jag tränade henne i kort tempo tölt i en bra form. Detta att hon just haft problem med tölten har då såklart försvårat form pga att hon för att uttrycka sig milt tappat framåtbjudningen när tölten varit så svår, vilket är lätt hänt med den här typen av häst.
Jag laddade upp mig över en kopp kaffe och gick igenom detaljerat vad jag ville uppnå detta träningspass och hur jag skulle gå till väga. Dagen innan hade jag jobbat henne från marken både med ledarskapsövningar och i longering och upptäckt att damen var något..svårmotiverad. Jag hade med möda fått henne att galoppera ett halvt varv i linan innan hon stannat och blängt på mig. Det var inte utan att jag faktiskt kände mig något kränkt å förolämpad när jag tänkte tillbaka på alla långfingrar hon pekat åt mig dagen innan. Jag ansåg att jag nog fick damma av surprise metoderna.. Jag eldade upp mig över detta faktum att jag skulle behöva gå så långt. Men, här skulle TRÄÄÄÄNAS! Nu SKULLE hon respektera mig och gå fram på lätta hovar med glädje!
Jag gick ut för att hämta in stoet med bestämda energiska steg. Men kom helt av mig när jag kom fram till grinden. Stoet och min sävliga vallack for runt som galningar i hagen. De blåste fara med lyfta svansar och sprang fram och åter. Jag insåg att de nog inte skulle bli så lätt att "fånga" stoet i nuvarande skick.. Jag tyckte det hela var märkligt, började kolla mig om efter monstret som ju borde befinna sig rakt bakom min rygg, men såg inget. Kliade mig lite bortappat i huvudet och letade vidare efter orsaken till uppståndelsen och såg efter en stund en pressenning som fladdrade i vinden. Det förklarade saken för mig och jag kom ihåg vad jag gått ner till hagen för att göra. I och med att jag kom av mig så hade tydligen hästarna också gjort det för när jag tittade mot hagen så kom båda hästarna lunkande med sänkta halsar och släpande ben mot mig..
Jag tog in stoet för att sadla och under tiden eldade jag upp mig igen, tänkte på vart jag hade svarta sopsäckar till att "motivera" stoet med om hon inte svarade och kom på att jag hade en nere vid korallen sedan innan. Vi gick ner till banan och jag stängde grinden, började sen rota efter sopsäcken i skåpet. När jag tittade upp så stod jag utan häst.. Hon galopperade runt, runt i energisk galopp utan att se ut att ha en tanke på att stanna. Jag dumstirrade..tänkte febrilt- vad nu då? Återfick medvetandet och började anpassa mig efter rådande omständighet. Tränade henne på riktning och att- STANNA.
Nu ska ni inte tro att det här gjorde att jag släppte min tidigare plan när jag satte upp. Nä, här skulle det tränas på att gå fram för lätt skänkel samt behålla energin tills jag sagt annat. Jag var så fast i min planering att jag höll på i flera minuter med detta innan jag kom till sans och insåg att jag sparkade in redan öppna dörrar.
När jag sedan skulle trava henne så var hon så uppeldad att jag fick kämpa för att få henne att trava, hon bara töltade och töltade. Jag hade tillfälligt fått fatt i min hjärna så jag bestämde mig istället för att ta till vara på erbjudandet. Vi tränade istället kort tempo tölt och form i denna nu när energin fanns :-) Jag klev av som en glad och nöjd tränare och var uppriktigt förvånad över att "problemen" löst sig så enkelt.
Mitt - nu ska här jävlar trrrrääänas, måste ha satt sig som berget i min kropp. För när jag sedan red min klumpiga, tunga vallack så dansade han som en ballerina. Jag fick en riktig egotripp, ALDRIG hade han gått bättre. Han var alert och hur villig som helst. Jag kände det som om jag hade kunnat be honom om en framåtvolt med skruv och han hade gjort en.. Han blev minst 20 000 kr dyrare där och då, OM jag ens hade lust att sälja honom.. Ute blåste det en del och jag tackade vädergudarna för denna nya arbetsglädja i mina hästar, för så måste det ju vara? Kallt och lite blåsigt = pigga hästar, eller?
Jag åkte sedan till mina elever på Järvafältet. Först på agendan stod en rätt trög kille som jag lovat rida åt matten. Tänkte att det väl var rätt typiskt att jag hade så många tunga fyrgångare att rida på en och samma dag (hade redan glömt att de två innan varit allt annat än tunga)och tyckte faktiskt lite synd om mig själv. Men jag klev ändå ur bilen med ett nytt uppflammat- nu jävlar! Väl nere på banan så beter han sig märkligt.. Han är jättepigg och lite tittig. Han hoppar högt när ett löv kommer blåsande i vinden och jag är helt nollställd. Vad är det här nu då? Ruskar av mig det och tränar vidare, nöjd och glad över den nyfunna energin som vi använder till en riktigt bra träningspass.
Sedan har jag en håltimme innan eleverna kommer så jag sätter mig och fikar och läster tidningen. Efter ett tag kommer eleverna in och det är en mamma och hennes tonårsdotter. De äger ett jättefint sto respektive en trevlig, extremt känslig, gammal gubbe på 22. Stoet har under året varit spänt efter en incident när hon var precis nyinporterad men under sommaren återfått sitt lugn och snarast blivit seg. Mamman berättar att de två tänkt byta hästar med varann då dottern var så sugen på att pröva hennes fina sto. Trodde jag inte att det skulle kunna funka? Hade inte stoet lugnat sig tillräckligt nu? Var det inte snarare lite risk att hon var för okänslig? Appropå det är det dessutom inte dax att börja rida henne med spö nu? Å kunde jag för säkerhets skull sitta upp på stoet de första fem minutrarna? Bara för att checka av?
Jag som tydligen inte lärt mig ett enda någe av de ovanliga händelserna tidigare på dagen svarar glatt ja på samtliga ovanstående frågorna... De går ut och gör i ordning hästen. Jag ropar en påminnelse om spöet innan dörren slår igen bakom dem, jag orkar INTE med att hästen ignorerar mina skänklar..
Under tiden kommer min kära vän B inflaxande in i fikarummet med andan i halsen. Hon är den mest energiska människa jag känner och det är stört omöjligt att inte smittas. Dels för att jag verkligen gillar henne, men också för att man nog bör vara åtminstone lite död för att inte påverkas.. Vi babblar glatt om massa saker, racerpratar kan man säga, innan jag kommer på att jag har elever som väntar på banan. Jag är sen och får lubba ner med andan i halsen.
Är det någon vid det här laget som tror att stoet stod still när jag skulle upp? Att jag hade användning för det nogsamt medhavda spöet? Att jag fick ägna mig åt något annat än att lugna stoet? Nä..trodde väl inte det.
Som tur är så HAR jag faktiskt oftast en förmåga att påverka både människor och djur med min energi. Dvs när jag har koll på VAD jag utstrålar och vad jag VILL utstråla.. Medan jag satt på stoet och kämpade med att inse det nya läget så fick jag äntligen min hjärna runt dagen.. Jag log lugnande mot eleverna, tog djupa andetag och taggade ner oss allihop till en hanterlig nivå så att dottern säkert kunde sitta upp på stoet. Nu hade jag tur att hon är av den icke ängsliga typen annars hade jag varit ute på halare is. Behövt ta massa fler säkerhetsåtgärder eller i värsta fall fått avråda dottern från att rida just den här dagen, att avstå från att rida på min överladdade energi..
Sedan var det mammans tur att rida dotterns häst. Tydligen hade jag inte helt fått bort mitt - nu jävlar, för även om jag inte var närmare hästen än två meter så var även han klart övertänd.. Mamman frågade lite försiktigt om han inte sprang lite väl? Försökte han skrämmas? (han har en historia av sådana tilltag, så frågan var inte obefogad)
-Öh, nä..alltså.. det blåser och är lite kallare svarade jag, då jag inte ännu var helt klar med formuleringen kring dagens händelser.
-Se det positivt och ta vara på vad som bjuds, la jag käck till..
Jag har 7 mil hem från de där eleverna så jag hade gott om tid att fundera över dagen i bilen. Hela dagen hade hästarna försökt påminna mig om sådant jag vet men ändå ibland glömmer. Tur att de har tålamod att ens försöka lära oss människor något.
Nu hjälptes de åt att påminna om att hästar inte ÄR. Hästar ÄR inte på ett visst vis utan orsak. De ÄR ingenting annat..
Än en spegel av oss.
Vill du veta hur du är som ryttare, tränare, ja tom. människa? Titta i spegeln, titta på din häst..
