Efter som jag nu ändå var inne på ämnena att kasta sten i glashus och fetma kan jag lika gärna fortsätta..
Som djurälskare i allmänhet och hästälskare i synnerhet har jag alltid haft ett visst moraliskt dilemma som ser ut så här:
Med vilken rätt pekar jag ut ett annat djur som mitt intresse, sport, livstil och jobb?
Om jag verkligen vill hästarnas allra bästa, varför rider jag på dem och utsätter dem för eventuell ridrelaterad skada? Varför gör jag något så onaturligt som att stängsla in och stalla in djur vars möjlighet till att bete sig 100% naturligt förloras i samma sekund? Som i sig medför mängder av risker för hästen?
Vore inte det enda riktiga att bara köpa massa passande mark och låta hästarna gå där fria utan att behöva stå till min tjänst?
Väldigt, väldigt jobbig tanke.. En god vän brukar stöna utmattat när jag luftar den här typen av tankar. Han tycker att jag är alldeles för tramsig å jönsig som funderar för mycket. Herreguuud, det är för fan inga heliga kor, det är hästar! Ja, jo ,jag vet men ändå..
Men så ädel är jag inte att jag skulle kunna tänka mig att vara en passiv åskådare av dem på avstånd. Jag VILL göra något så onaturligt och riskfyllt ( för hästen )som att tämja dem, rida på dem och umgås med dem. För att döva den ångesten som den konflikten innebär så har jag bestämt mig för vissa saker.
För det första att försöka lära mig så mycket jag kan om hästar och ridning. Göra det jag kan för att inte av okunskap eller oförmåga skapa obehag eller ohälsa för hästen. För det andra att hästens behov går före min prestige. Vill jag tex. tävla så ska hästen vara mogen uppgiften och adekvat utbildad och tillräckligt tränad för vara mitt "tävlingsredskap".
Så mycket mer kan jag inte göra, jag kan försöka lära mig av misstag och försöka skapa en så bra miljö som möjligt för de hästar jag ansvarar för. Det kommer aldrig bli optimalt, mitt intresse kommer alltid kosta hästarna mer än mig. Jag får acceptera det och bestämma mig för att man inte kan göra mer än sitt bästa.
Jag har också bestämt mig för att tro att jag ger något tillbaka till de här fantastisk djuren i utbyte mot deras frihet. Att de faktiskt också vill umgås med mig och att de ser mig som en ganska trygg och rättvis ledare. Kanske är det självbedrägeri på högsta nivå men det fungerar för mig :-)
Jag undrar förresten hur många som verkligen läst vad de lovar på heder och samvete i och med att de skriver på lappen om hästägarförsäkran inför tävling? Hur många har läst den och med gott samvete kan skriva på den? Hur många har läst meningen: Hästen är tränad för tävlingsdeltagande.???
Ofta ser man totalt omusklade hästar krokna redan i uppvärmningen, svinfeta hästar stöna sig runt banan, outbildade/ ej färdiga hästar ridas med krav den inte kan uppfylla. För mig är det självklart att en häst med 70 kilos övervikt INTE är "tränad för tävlingsdeltagande", ändå ser man dem där.
Ihjälmatade hästar finns det gott av i hästhimlen appropå det.. Oftast pga av okunskap men tyvärr ibland av ägarens lathet. En häst är visserligen genetiskt programmerad att tex lägga på sig lite trivselvikt inför vintern, men den är INTE skapt för att vara groteskt, sjukligt fet året runt!
Hästarna som är gjorda för att ströva på stora arealer och beta magert, äta varierat beroende på tillgång, dem stänger vi in i små fållor, motionerar dem i bästa fall en timme om dagen och matar dem med foder som är odlat för att mjölkproducerande kor!!! ska må bra.. Dessutom dövar vi ofta någon typ av dåligt samvete, med extra kraftfoder, godis å annat inte så hästnaturliga/nyttiga grejer. .. Det är vad vi gör vintertid, sommartid släpper vi ut dem i lite större hagar och ser på medan de äter sig sjuka på för kraftigt, felaktigt gräs. Många låter sina Islandshästar gå ute dygnet runt trots att de uppenbarligen blir halvt galna av sina eksem samt skaffar sig en övervikt som de sedan har svårt att bära. För att det är SYND om dem om de inte får bete, SYND om dem om de inte får "sommarlov".
I själva verket handlar det om att det är bekvämt för ägaren och mest ekonomiskt...
Jag som tycker för mycket kan ju vädra min åsikt i det här fallet:
Det är fruktansvärt synd om hästar som blir för feta! De riskerar dödliga hälsoproblem. Även om det inte blir så allvarligt så kan man ju lätt räkna ut att övervikt är ett stort bekymmer som påverkar hela hästen negativt. Vi som ju redan är rätt stora på en liten häst..Ska den behöva släpa på mer? Hur tror ni benen mår av det? Man ju knappast kräva att en fet häst ska kunna prestera underverk på en tävlingsbana eller fungera tillfredställande ridmässigt , när såg ni en fet ballerina senast liksom? Sedan är ju hästen ett flyktdjur, den mår bra av att känna sig smidig och tränad, att den har fysik att komma undan om något farligt dyker upp. Dagens hästar är likadant programmerade som de var när de var vilda för tusentals år sedan, de vet inte att den största faran för deras liv snarare är havrehinken än hungriga lejon..
Jag som är ute i många olika stall ser att man tar sitt ansvar för hästens välbefinnande på olika stort allvar i olika stall. Eller rättare sagt, jag ser att det är lätt att påverkas av "normen" i stallet där man har sin häst. Dvs. om man står i ett stall där alla hästarna är vrålfeta så blir det normen, ägarna tittar på de andras hästar och tycker inte det är så farligt. Om de flesta andra ryttarna rider oregelbundet när solen skiner och andan faller på så tycker man kanske till och med att man kan tävla en häst som ridits tre gånger i veckan i en månad med gott samvete?
I ett stall jag jobbade i för länge sedan så var "normen" tvärt om, alla var hypertaggade tävling och träningsnarkomaner. Hästarna reds stenhårt minst 6 pass i veckan och hölls i "tävlingskondition" året runt. Efter att ett par av hästarna avelsvisades så hänföll hela stallet åt anorexi å sina hästars vägar. I princip samtliga hästar var övertränade och så magra att de tillbakabildade muskelaturen en efter en . Dessutom ådrog sig flera hästar magsår pga bla för lite grovfoder och för mycket kraft.
Vart vill jag nu komma med detta? Jo, jag vill bara poängtera att ägare har en skyldighet att se till att de hästar man ansvarar för mår bra, att vi ser till att skaffa nödvändig kompetens och att det är riktigt viktigt att TITTA på sin häst genom verklighetens glasögon.
Mår din häst bra? Har den bara lite trivselvikt eller är den dödligt fet?
